Även idag tog vi en tur till Sörmon för att spåra. Rabalder fick tre spår som han tog utan problem. Bingo fick två ganska svåra, och det gick inte alls idag. Kanske var liggtiden lite för kort, han kom inte alls ner i spårkärnan och såg allmänt förvirrad ut. En apport hittade han inte ens, så jag fick ge mig ut själv för att försöka leta upp den. Det tog sin lilla tid pga har ej hundnäsa.
Tog med kameran ut idag igen. Gud så fina de är! Älskade, älskade fluffpojkar.
Jag skrotade planerna på agility idag. Båda hundarna fick gå spår istället.
Bingo gick två spår med två vinklar vardera, och var som vanligt mycket duktig. Rabalder fick testa sitt första spår någonsin, och han fixade det! Det var ett spår på ca 30 meter rakt fram, men han jobbade mycket noggrannt och fint! Det var bara den första biten som var lite svajig, men när han väl fått fatt på spåret så gick det rakt, rakt, rakt! Det blir garanterat fler spår framöver, och det ska bli jättekul att se hur han utvecklas!
Pojkarna fick leka lite i skogen också. Mycket uppskattat efter ett gäng tråkiga dagar. Ingen i hundpalatset älskar uppsatsskrivande...
Rabalder har varit krasslig i magen sedan natten till söndag. Jag har kämpat och kämpat med risavkok, torsk och Pro-kolin, men utan synlig förbättring. Fick tips av Lisa att koka blåbär och servera i blåbärsproviva, vilket jag något skeptiskt provade. Och imorse levererades resultatet. Åh, vilket resultat! Lyckan! Innan jag skaffade hundar trodde jag väl aldrig att man kunde bli så glad av lite hundbajs. But here I am!
Däremot råkade han även kräkas lite på min matta. Blåbärskräks. Tack Raggsan!
Idag är jag ledig från uppsatsskrivande och tänkte hitta på nått utomhuskul med hundarna (under förutsättning att det inte spöregnar...)
Bingo har vilat sig sen i lördags då han sprang fyra banor i Malung, så idag borde han vara taggad på lite agility. Jag är sugen på att testa två små bansnuttar som jag har stulit från finalbanan i NM 2013. Dessa banskisser är inte på något vis skalenliga utan ritade helt på eget bevåg i paint. Men ni fattar!
Den här vill jag testa främst eftersom tunneln är så busigt placerad. Både när han ska upp på A-hindret och in i tunneln så finns det frestande alternativ och det gäller att vara noggrann. Hopphindren innebär lite fin handling och det är alltid bra att träna på.
Den här delen innehåller också massa små halvluringar som jag och Bingo behöver träna på. Jag vill se hur långt jag måste gå med till fyran eftersom jag alltid safe'ar så mycket på tävling. Med en utstäckt arm borde han fixa det utan mig. Och på ettan kanske man kan träna en liten Lisa-sväng!
Efter detta har jag tänkt att Rabalder ska få testa ett litet spår. Jag är mycket entusiastisk och mina förhoppningar på att Näsan ska fatta galoppen är skyhöga. Det är fantastiskt kul att jobba med Rabalder. Tror han kommer bli riktigt fin som vuxen!
Rabalder har nyligen upptäckt dofternas underbara värld och går med näsan i marken hela dagen lång. En kvinna jag mötte på en promenad tyckte att jag borde försöka få Rabalder att sluta nosa, men jag tycker tvärt om! Jag tänker att det är jättebra att han vill använda den där långa näsan. Blir lite sugen på att lägga ett litet personspår till honom i veckan, för att se om mattes fotspår är lika spännande att följa som random dofter på en fotbollsplan...
Ett vanligt missförstånd bland valpar är det här med vintertid och hur det funkar. Bara för att man ställer tillbaks klockan en timma så betyder inte det att man ska gå upp kl 5 istället för 6.
Den en vuxna hunden har fattat detta. Valpen - not so much.
Film från helgens tävling i Malung. Fy vad det syns att jag är nervös! Men noll fel och pinne (trots en nääääästan-vägran på ett hinder) så man får försöka vara nöjd ändå.
Pappa filmade och fick nästan med alla hinderpassager. Med betoning på nästan.
Nästa tävling är 16/11 i Varberg. Team Billgo på roadtrip!
Bingo ville träna lite rallylydnadsmoment och visade sig från sin allra lydigaste sida. Rabalder fick träna sitt och ligg samt lite "snurra runt" och var också finfin.
Och nu sover de, vilket är bland det finaste matte ser.
Hundpalatset är beläget i en liten lägenhet på två rum och kök i centrala Skoghall i Värmland. Två hundar av rasen Shetland Sheepdog styr och ställer i Hundpalatset, där det också bor en människa som heter Lovisa. Det här är en blogg om livet vi lever i denna lilla värld fylld av päls, leversnittar och agility!
Bingo föddes 2010-12-06 i Märsta. Han kommer från kenneln Sheltiedale och är min allra första hund. Han har ett lugnt och fint temperament och är arbetsvillig samt allmänt trevlig och go.
Innan Bingo har min djurpark bara bestått av katter och en stor, brun häst. När jag köpte Bingo hade jag precis slutat rida och hade liksom ingen hobby alls. Bingo var mest tänkt som en liten, ullig kamrat från början. Eftersom jag visste att hundar behöver stimulans så tänkte jag att "agility, det ser väl lite fräsigt ut!" och började träna lite smått när valpen blivit stor. Det visade sig att Bingo var mycket förtjust i agility och vi anmälde oss till vår första grundkurs. Och på den vägen är det! Jag och Bingo har precis börjat tävla och på fyra officiella tävlingar har han redan plockat två pinnar i klass 1 (en i hopp och en i agility) och utöver det vunnit ett litet KM samt gjort flera superfina (om än diskade) rundor på tävlingsbanan.
Rabalder är min andra hund. Han är född 2013-07-05 och kommer från samma kennel som Bingo. När Bingos mamma fick sin sista kull bestämde jag mig i princip samma dag för att jag skulle lägga vantarna på den blåa pojken. Rabalder fick jag lika mycket för mina synder som för allt gott jag gjort världen. Han är som valpar är mest; busig, nafsig, bångstyrig och alldeles, alldeles underbar.
Hittills har Rabalder inte gjort så mycket förutom att gå en valpkurs samt öva på rumsrenheten. Om han inte blir för stor (min största mardröm...) så är det tänkt att han ska bli en liten rosettplockare på agilitybanorna likt sin storebror. Om han mot förmodan blir större än 45 cm blir det lydnad för hela slanten. Men än så länge fungerar han mest som lekkamrat och sammetshund i hundpalatset!
Människan
Foto: Sanna Takanen
Jag heter alltså Lovisa och är 23 år gammal. Jag är snart färdigutbildad socionom och hoppas få jobba med barn och ungdomar när jag blir stor. Jag har aldrig levt med hund tidigare, och när jag växte upp var jag rädd för i princip alla hundar. Detta tills jag som nioåring träffade en liten sobelfärgad sheltie. Den där sheltien har alltid funnits kvar i mitt huvud och jag har sedan dess vetat att jag en dag måste äga en sådan. Pälsen! De kloka ögonen! Den i princip obefintliga hundlukten! Så när jag stod där i plötsligt behov av en fluffig vän var valet av ras inte speciellt svårt. Nu är jag stolt ägarinna till två prima sheltiedjur, som sakta men säkert tagit över mitt liv.
Lever livet med två underbara jyckar som tar upp det allra mesta av min vakna (och ibland sovande) tid. Tävlar agility med den stora och försöker tämja den lilla. Allt detta dokumenteras i vår alldeles egna blogg!
