Hundpalatset

Det här är ju egentligen Bingos dag, och hela jag är översvämmad av kärlek till denna finfina jycke. Men det är ju faktiskt så att jag även äger en helt underbar liten blåmelerad hundvalp sedan några månader tillbaka. Och precis enligt klyschan så har tiden med honom gått förbaskat fort!

 

 

 

- Han är rumsren. För några veckor sen gjorde han vad jag tror var hans Grand Finale på inomhuskissande; han kissade i mammas säng. Han har varit duktig en längre tid, men om jag känner den valpen rätt så hade han planerat en spektakulär avslutning innan han bestämde sig för att bli stor pojke. 

 

- Han sover hela nätterna. Och då menar jag HELA nätterna. Det har han också gjort ett tag, men numera kan han ju även hoppa upp i sängen, vilket gör att han allt som oftast väljer att sova tätt intill matte hela natten. På morgonkvisten kommer han upp och gosar och ligger sked ett tag. Han har inte panik ut, eller ens till frukosten, och det är skönt nu lagom till minusgraderna så man i alla fall får vakna till innan man chockas av vinterns krafter. 

 

 

- Han är lättlärd. Mer så än herr Bingo i den åldern. Han söker och försöker, testar, vill göra rätt, älskar att jobba. Perfekt inför agilitykarriären!

 

- Han är mjuk! Åh, så mjuk. Man kan borra ner sig i hans nacke och bara försvinna i ljuvligheten. Det är det allra bästa med att ha en hundvalp!

 

- Han leker med Bingo. De leker bra och fint och snällt och busigt. Bingo ber mig mycket sällan att leka numera. Skönt tycker matte. Att leka för lekandets skull överlåter jag gärna till jyckarna. Lek som belöning när vi tränar är ju en annan sak, det gör vi såklart fortfarande. 

 

 

- Han kan vara ensam. Både med och utan storebror. Han fixar att åka bil galant, blir inte längre orolig som han blev i början. 

 

- Han kan gå i koppel. Han och Bingo går oftast rakt fram numera. Nosar lite, men det är inget panikskutt runt benen längre. Han förstår att han måste gå på rätt sida om stoplar och har börjat fatta att man ska lyfta på frambenen om kopplet snurrar in sig. Han tar ansvar för att kissa och bajsa när vi är ute och jag behöver inte göra några extraturer ut med honom.

 

 

Jag skulle nog kunna göra den här listan hur lång som helst. Han har så många fina egenskaper! Att han är modig, glad, orädd, pigg och alert. Gillar människor och hundar samt att han är så otroligt söt. Framförallt så är det skönt att han passar in så bra i vår flock. 

 

Han har sina egenheter såklart, men det mesta låter jag växa bort. Han blir förlåten för en hel del eftersom han är så ung, och jag tycker att man kan låta honom vara baby ett tag till. Rätt som det är så är han vuxen och förhoppningsvis lika snäll och ansvarstagande som sin bror. Man får njuta av valpbuset medans man kan!

 

 

 

Sen jag fick hem Rabalder har jag till och från varit lite osäker på om han verkligen fick rätt namn.

Just nu tycker jag att han mer ser ut som en Efraim än någonting annat.

 

Rabalder har varit krasslig i magen sedan natten till söndag. Jag har kämpat och kämpat med risavkok, torsk och Pro-kolin, men utan synlig förbättring. Fick tips av Lisa att koka blåbär och servera i blåbärsproviva, vilket jag något skeptiskt provade. Och imorse levererades resultatet. Åh, vilket resultat! Lyckan! Innan jag skaffade hundar trodde jag väl aldrig att man kunde bli så glad av lite hundbajs. But here I am!

 

 

 

 

 

 

Rabalder har nyligen upptäckt dofternas underbara värld och går med näsan i marken hela dagen lång. En kvinna jag mötte på en promenad tyckte att jag borde försöka få Rabalder att sluta nosa, men jag tycker tvärt om! Jag tänker att det är jättebra att han vill använda den där långa näsan. Blir lite sugen på att lägga ett litet personspår till honom i veckan, för att se om mattes fotspår är lika spännande att följa som random dofter på en fotbollsplan...