Sådär. Nu är jag nästintill klar med skolan. Jag och Emma lämnade in vår uppsats i fredags och nu väntar bedömning och besked om preliminärt betyg samt med all säkerhet några (förhoppningsvis små) kompletteringar. Jag började jobba som socialsekreterare på 50% för en vecka sen, och igår gick jag upp på 100%. Det är lite omtumlande, även om jag hade turen att få återvända till min forna praktikplats och sommarvikariatsplats (som är ett ord...?). Det är skönt att redan känna alla, veta var allt är, kunna dokumentationssystemet, ha en favoritplats i fikarummet och veta att man trivs med arbetsuppgifterna. MEN. Något jag måste tillåta mig att känna är fortfarande viss osäkerhet. Det är ett svårt yrke. Det är myndighetsutövning, bedömningar och i vissa fall ganska tunga ärenden man har att göra med. Jag behöver tillåta mig att känna mig ny, även om det typ på dagen är ett år sen jag satte min fot där för första gången. Och just nu är jag inte riktigt igång. Kalendern är full av planerade besök och jag kommer att ha fullt upp från och med torsdag, men idag har det varit en minst sagt långsam dag. Och det skapar ångest hos mig. Jag vill inte bara sitta, jag vill GÖRA!
Vad gäller mina älskade hundar, så mår båda två bra och är pigga och glada. Det är skönt. Bingo har ju haft en tråkig ögoninfektion men den har han till synes blivit av med. Fick ta omtag med ögondropparna, men nu har han varit symptomfri i några dagar.
Rabalder har blivit så himla fin sen en tid tillbaka. Det är något med hans hållning, hans sätt att föra sig. Tycker han är så himla fräsig! Han börjar utan tvekan att bli vuxen. Det som har varit svårt med honom har ju varit jakten på bilar, men jag tycker att det har blivit bättre. Det är svårt för mamma att träna aktivt med honom gällande just det, så jag får ta mycket bilterapi på mina promenader med jyckarna. Det är i princip bestämt att Rabalder ska kastrera sig när tiden är inne, vilket jag egentligen tycker är lite synd men om han inte växer ifrån sitt busande så blir det nog bäst för flocken. Men det ligger ju några månader fram i tiden så vi får se!
Ikväll har vi tränat lite trix och gått myspromenader. Det blir så otroligt viktigt för mig att spendera kvalitetstid med dem eftersom jag sitter instängd på jobbet så många timmar per dag. Jag saknar dem så det gör ont ibland. Mina fina hjärtan. Jag har frågat mig så många gånger vad jag skulle gjort utan dem, och jag har fortfarande inte kommit fram till svaret. Jag behöver dem för att känna mig hel.
Åh, vad jag älskar mitt liv just nu. Uppsatsen går upp till opponering på onsdag och JAG HAR FÅTT JOBB! Enhetschefen från mitt sommarjobb ringde och gav mig typ omedelbar anställning. "Kom på måndag" sa hon. Min framtidsångest har äntligen lättat. Det finns i princip inga hinder för att jag kommer få mig socionomexamen i tid och jag kommer få jobba på ett ställe som jag känner till och trivs på. Dessutom vet jag att jag är bra på detta. Jag KAN detta! Och jag älskar det! Sen att det skulle komma att visa sig att det var just socialsekreterare jag ville bli, det var nog inget jag hade kunnat förutse. När jag sökte in till socionomutbildningen var det med ett förbehåll: Jag ska ej bli soc-tant! Men nu står jag här, lyckligare än lyckligast.
Det enda som är lite trixigt nu, det är hur jag ska göra med hundarna. Hunddagis för båda vildarna skulle gå på 4000 i månaden, och det är lite väl saftigt kan jag känna. Ett alternativ är någon form av dogwalker, vilket jag också hoppas på. Jag har en person i åtanke som förhoppningsvis känner sig manad att promenera mina hundar en eller två gånger per dag. Sen har mamma bra arbetstider (och kommer få ännu bättre inom kort då hon kommer börja jobba helg = vara ledig fler veckodagar) och pappa brukar vara flexibel. Men jag har bestämt mig för att detta inte ska utgöra någon ångest för mig idag. Idag ska jag bara tillåta mig själv att vara glad. Och ikväll ska vi ut och fira med middag på restaurang! Och ett glas vin till matte! Pojkarna får väl inte följa med dock. Men de får nog en tur till SM Hundtjänst under eftermiddagen. Vi måste ju öva vidare med pall-stående!
Idag fick pojkarna träna lite trix på SM-hundtjänst. De har haft ganska tråkigt nu ett tag, eftersom jag har varit stressad till max. Men nu är uppsatsen inlämnad för bedömning inför opponeringen (HOPPAS att den håller för opponering! annars dör jag pga jobbigt) så jag har lite tid att andas, träna hund samt träna mig själv på gymmet.
Förutom lite slalom fick Rabalder träna på att stå på pall. Först var han lite skeptisk, testade sitt - ligg - sitt - stå - snurra runt på repeat. Men så fort han tittade på pallen fick han ett klick och en godis.
Efter lite krafs började han förstå...
...och till slut stod han med i alla fall två tassar på pallen. Nöjd matte! Eftersom han fått träna ganska mycket på andra saker innan pall-övningen lät jag honom vila efter två tassar på. Fortsättning följer!
Bingo tyckte inte att övningen var så svår. Han kunde både sitta och stå på pallen efter typ tre minuter. Matte inte så förvånad. Fina, fina Bingo!
Idag ska herr B till veterinären. Igen. Och eftersom alla tider var fullbokade och Solstaden inte har öppet under helgen ELLER på måndag blev vi erbjudna en akuttid. Så jäkla ovärt. Men hans öga har varit geggigt i en vecka nu, och veterinären tyckte att det var bra att kolla vad det är eftersom det kan vara början till en infektion. Skulle det bli något i helgen så skulle det vara svårt för mig att motivera varför jag inte tog akuttiden känns det som.
Under hösten har vi varit inne så många gånger att jag inte vet vad. Förutom en varsin vaccination har Bingo varit inne för hotspot på rumpi och Rabalder för rinnande valpögon. I Raggsans fall var det bara trånga tårkanaler, vilket rättade till sig själv. Bingo har aldrig haft problem med rinnande ögon tidigare och nu har det varit ganska mycket i ena ögat. Trots tvätt och tork har det ständigt kommit tillbaks. Jag tänker inte ens googla vad det kan vara, eftersom det alltid står att man måste amputera båda ögonen på dessa "tillförlitliga" källor.
Så det blir en tur till veterinären. Minst 1000 kr kommer det kosta. Exklusive eventuell medicin. Någon som vill köpa valfritt organ av prima 24åring? Känner att jag snart måste avvara både njurar och lunga för att ha råd med mina djur...
Hundarna har kommit hem efter nyårsfirande i Arvika med mina föräldrar. Rabalder hade saknat mig väldigt mycket, han har funnits tätt vid min sida sen han kom hem. Mysigt, men det blir lite svårt att städa bort allt julpynt med en närhetstörstande valp vid sin sida!
Lägenheten är så gott som färdigstädad. Så himla skönt att börja det nya året med en ren och fin lägenhet helt utan julsaker. Efter nyår blir jag alltid så himla deppad av att se tomtar och röda blockljus, så jag slänger ner allt i lådor och upp på vinden igen. På återseende!
Annars kommer dagen nog vara ganska lat. Jag är helt slut efter ett dygnslångt nyårsfirande med max tre timmars sömn. Imorgon sätter vi igång med uppsatsen igen. Det är bara lite korrigeringar kvar och sen hoppas vi att den är klar för opponering. Man får försöka vara glad, men jag känner mig ej redo för vuxenlivet. Dock har jag kommit till den svidande insikten att jag fyller 24 om en månad, så jag kommer snart inte undan med att vara barn längre. Ett led i att bli vuxen kommer vara att följa ett städschema för lägenheten, eftersom jag är helt fantastikst dålig på att städa. Ska försöka göra någon form av matsedel också, och kanske äta mat i alla fall tre gånger i veckan. Yoghurt och apelsiner räcker liksom inte som enda näringskällor.
