Ett hundpalats i förändring
Kategori: Hundarnas vardag
Sådär. Nu är jag nästintill klar med skolan. Jag och Emma lämnade in vår uppsats i fredags och nu väntar bedömning och besked om preliminärt betyg samt med all säkerhet några (förhoppningsvis små) kompletteringar. Jag började jobba som socialsekreterare på 50% för en vecka sen, och igår gick jag upp på 100%. Det är lite omtumlande, även om jag hade turen att få återvända till min forna praktikplats och sommarvikariatsplats (som är ett ord...?). Det är skönt att redan känna alla, veta var allt är, kunna dokumentationssystemet, ha en favoritplats i fikarummet och veta att man trivs med arbetsuppgifterna. MEN. Något jag måste tillåta mig att känna är fortfarande viss osäkerhet. Det är ett svårt yrke. Det är myndighetsutövning, bedömningar och i vissa fall ganska tunga ärenden man har att göra med. Jag behöver tillåta mig att känna mig ny, även om det typ på dagen är ett år sen jag satte min fot där för första gången. Och just nu är jag inte riktigt igång. Kalendern är full av planerade besök och jag kommer att ha fullt upp från och med torsdag, men idag har det varit en minst sagt långsam dag. Och det skapar ångest hos mig. Jag vill inte bara sitta, jag vill GÖRA!
Vad gäller mina älskade hundar, så mår båda två bra och är pigga och glada. Det är skönt. Bingo har ju haft en tråkig ögoninfektion men den har han till synes blivit av med. Fick ta omtag med ögondropparna, men nu har han varit symptomfri i några dagar.
Rabalder har blivit så himla fin sen en tid tillbaka. Det är något med hans hållning, hans sätt att föra sig. Tycker han är så himla fräsig! Han börjar utan tvekan att bli vuxen. Det som har varit svårt med honom har ju varit jakten på bilar, men jag tycker att det har blivit bättre. Det är svårt för mamma att träna aktivt med honom gällande just det, så jag får ta mycket bilterapi på mina promenader med jyckarna. Det är i princip bestämt att Rabalder ska kastrera sig när tiden är inne, vilket jag egentligen tycker är lite synd men om han inte växer ifrån sitt busande så blir det nog bäst för flocken. Men det ligger ju några månader fram i tiden så vi får se!
Ikväll har vi tränat lite trix och gått myspromenader. Det blir så otroligt viktigt för mig att spendera kvalitetstid med dem eftersom jag sitter instängd på jobbet så många timmar per dag. Jag saknar dem så det gör ont ibland. Mina fina hjärtan. Jag har frågat mig så många gånger vad jag skulle gjort utan dem, och jag har fortfarande inte kommit fram till svaret. Jag behöver dem för att känna mig hel.
